Blogginlägg

Knappt en vecka har gått sen jag lämnade Sverige för New York. Efter fyra månader av papper och ansökningar fram och tillbaka är jag äntligen här, det är nästan ofattbart. Det är stort. Större än vad jag är van vid. Det är gula taxibilar och taxichaufförer med mössan sittande ovanför öronen. Det är en lägenhet i Soho med bricks och högljudda värmerör. Det är drinkar och mat: sushi, bagels och pizza. Det är människor av alla sorter: högljudda, tysta, långa, korta, färgade och vita, det är en salig blandning. Och det är fantastiskt. Den första veckan här har jag bekantat mig, ytterligare, med den amerikanska byråkratin. Med andra ord, jag har ansökt om ett social security number. Det gör man på ett av många social security administration offices och jag gjorde det på ett som låg på Broadway.  Jag åkte upp till 31 (!!) våningen tog en nummerlapp och satt där och väntade tillsammans med några missnöjda och högljudda amerikaner. Nu väntar jag på att dem, återigen, ska kolla mina papper s...

Neurobiologen Adam Gazzaley säger att den ständiga uppkopplingen är den största förändringen i människans miljö. Någonsin! Vi lever i en digilog värld, dvs både i den digitala och den analoga. Det flyter ihop. Konsekvenserna av att vara uppkopplad 24/7 är det dock få som tar på allvar. Jag vill direkt understryka att jag inte är emot utveckling och ny teknik. De sociala medierna skapar fantastiska möjligheter. Det räcker med att säga arabvåren och alla förstår de sociala mediernas roll för demokratins utveckling i världen. Jag vill däremot föra ett resonemang om de negativa konsekvenserna den ständiga uppkopplingen får på oss, antingen på arbetsplatsen eller i privatlivet. Jag har alltså inte tagit digitalt självmord som sajter som suicidemachine.org med flera kan hjälpa till med! :-) Var närvarande eller misslyckas Min övertygelse är att oavsett om du är chef, ledare, kollega, vän, förälder eller kärlekspartner så kommer du att misslyckas om du inte är närvarande eller härvarande s...

Maria Isik läste till Internationell Säljare B2B på IHM. Praktiken gjorde hon på Exportrådet i Kairo och i hennes blogg kan du läsa om hennes äventyr i vimlet på Kairos gator. En dröm, tre telefon intervjuer och extremt mycket positivt tänkande senare sitter jag här nu bland alla resväskor redo att åka ner till Egypten för att spendera nästan 5 månader på Exportrådet i Kairo. Det hela började med en väldigt inspirerande lärare på IHM som uppmuntrade mig till att våga ta för mig och utnyttja mina tidigare arbetserfarenheter i Mellanöstern. Rätt som det var satt jag bredvid Handelsminister Eva Björling på seminarier arrangerade av Exportrådet, blev inbjuden till kvinnokonferenser arrangerade av Förenade Arabemiratens ambassad och jobbade med årets upplaga av Global Forum (Kvinnokonferens: Mellanöstern och Nordafrika i fokus). Ett år senare står jag nu redo att påbörja en praktikplats som jag länge har drömt om. Genom denna blogg kommer jag att dela med mig av min tid på Exportrådet oc...

När vi arbetar så strukturerat att vi använder en att göra-lista i någon form för att slippa komma ihåg det vi har att göra och för att lätt få översikt över alla uppgifter, finns det en fallgrop vi bör akta oss för. Då vi skriver in en ny uppgift i vårt digitala att göra-listverktyg, visst är det frestande att ange "hög" (eller "1") i "prioritet"-rutan om uppgiften är viktig? Akta dig för det. Högt idag - lågt imorgon Vilka uppgifter som har högst prioritet varierar nämligen med tiden. Det som är högprioriterat idag, kan ha lägre relativ prioritet imorgon, om det då har tillkommit nya, högre prioriterade uppgifter. Konsekvensen av att sätta prioritet för tidigt blir lätt att du har en lista som är prioriterad, men fel. Då tvingas du se förbi de prioriteringar du tidigare satt (prioriteringen är alltså helt ogjord) eller lägga tid på att ändra prioriteringen till det den är nu istället. Ändrar du till dagens prioritering och inte slutför allt, är den inaktuell imorgon och du får ige...

Det finns ett antal situationer som jag ställts inför de senaste åren ute på företag som får mig att undra. På ett stort svenskt företag med framförallt internationella affärer händer följande. En förstärkt ledningsgrupp skulle under en dag diskutera jämställdheten på bolaget. VD inledde med att hälsa oss alla välkomna och han hade tre punkter som han ville ta upp innan vi kunde börja:  Det ska vara högt i tak, under dagens diskussioner, därefter: 1. ”En grupp kvinnor har gjort en genomgång på företaget vad gäller jämställdhet. Jag har bett dom att maila resultatet och det lilla jag sett såg intressant ut”. 2. ”Vi måste nu börja rekrytera kvinnor, inte minst som chefer, annars kommer dom djävlarna att tvinga oss att kvotera”.  3. Han visade en bild på åtta män runt ett bord och frågade oss om det såg ut så här på ”vårt företag”, åtta män i en ledningsgrupp som sitter och bestämmer. Alla mumlade ett svagt bekräftande. Varpå VD säger ”just det åtta karlar, så är det hos oss, men det s...

Det var en gång en ung man (och det var jag) som skulle presentera en rätt så radikal idé för en möjlig samarbetspartner, som i det här fallet var en något äldre man.  Jag och min kollega skulle helt enkelt sälja in vårt fantastiska projekt till företaget ifråga och vi behövde därför få med den här mannen på tåget. Han var mycket upptagen, eftertraktad och senior på många sätt, så efter mycket om och men fick vi bokat ett kort möte.  När vi till slut släpptes in till hans rum, efter att ha väntat en timma efter överenskommen tid, satte vi oss mittemot honom vid det gigantiska ekskrivbordet och packade upp vårt presentationsmaterial. Jag hann bara inleda med: "Tack för att vi fick komma. Låt mig ta bakgrunden till att vi är här och vilka vi ..." … när han avbröt mig med: "Stopp! Säg vad ni vill göra. Tycker jag det är bra, kan vi ta allt det andra sedan." Jag blev tämligen perplex, men fann mig, presenterade direkt vår idé, fick honom med på noterna och med det hade projektet en part...

Nej, inte generellt och inte jämfört med män. Men jag undrar om inte några av oss är rädda? Är det inte därför kvotering har uppfattats och använts som ett hot? ”Om ni inte skärper er så lagstiftar vi”, sa socialdemokraten Margareta Winberg för några år sedan. Och se, antalet kvinnor i styrelser ökade. Winberg försvann, så även hotet, och rekryteringen av kvinnor avstannade. ”Hotet” finns inte lika tydligt, idag, men nu när jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vill att kvinnor ska kvoteras in i kommunala bolagsstyrelser så uppfattar en del detta som ett nytt hot. Kommunala bolag först och vad väntar sedan? Tänk om regering och riksdag fattar beslut om att lagstifta i hela näringslivet. Vad gör vi då?  Vad kan kvinnor avslöja? Det finns någonting förnedrande i hela debatten. Att ”hota” med kvotering av kvinnor innebär ju att dessa är/kan vara farliga. För vad? Vill vi inte ha in ”den andra sortens” människor i våra kamratkretsar? Vad är det i så fall vi vill dölja i grabbgänget? Vad k...