Blogginlägg

I vår vardag på jobbet gör vi saker som går fort och saker som tar lång tid. En del uppgifter kan vi bestämma oss för att göra nu, varpå vi gör dem. Andra behöver vi komma tillbaka till litet då och då och göra delar av för att till slut gå i mål några veckor senare och få glädjas åt att sätta den där "klart!"-bocken. Håll isär Det gäller att hålla isär de här, för de är två helt olika saker. När vi skriver upp de korta uppgifterna, skriver vi precis vad vi ska göra. Men, när vi skriver upp de långa uppgifterna, formulerar vi oss mer i termer av vad som ska åstadkommas, genom många korta uppgifter efter varandra (som i bästa fall finns på vår att göra-lista). Långa uppgifter kan till exempel heta saker som "Norge-etableringen", "Nytt intranät", "Utvecklingssamtalen", "Byggprojektet X", "Höstkickoffen", "Förbättrad reklamationsrutin" och "Leveransen till kund Y", medan de korta formuleras med verb som "skriv", "ring", "skicka", "sammankalla", "fråga", "maila" och "boka". Ibland när j...

300 personer tar livet av sig varje år, på grund av mobbing på arbetsplatsen, enligt Jobbhälsan (www.jobbhalsan.se) och 8 av 10 av de mobbade på våra arbetsplatser är kvinnor, enligt Arbetsmiljöverket (www.av.se). Siffrorna förskräcker, är det möjligt? Men låt oss inte fastna i siffror. Det här är en fråga vi sällan pratar om, och varför skulle vi? Det är både obehagligt och jobbigt och som kollega och inte minst som chef, har jag ju ett ansvar. Jag måste agera. Jag måste vara tydlig och säga ifrån, utreda. Det är roligare att prata om mig och min utveckling. Gå på seminarier med någon het innecoach som berättar om hur jag kan utvecklas och bli vad jag vill bara jag tänker positivt. (Oss emellan, det kan jag inte, coachernas budskap är inte sant.) Vem blir mobbad och utfrusen på din arbetsplats?Ja, inte är det du och jag, det är någon annan. Någon som inte är exakt så som vi förväntar oss att ”man ska vara” någon som ”inte tycker som oss andra”, någon som tillhör ”dom andra”. Känner...

Det är kul att bli chef. Fint med nytt visitkort, högre lön och kanske, kanske, eget rum?! Sedan är det bara att sätta igång och leda. I bästa fall har du till och med ledaregenskaper! Det är få förunnat, att ha ledaregenskaper alltså, men till chefsarbeten är det många som känner sig kallade. Då undrar jag, påverkar chefen sin omgivning? Ja absolut och inte bara den närmaste omgivningen utan hela företaget. Och inte bara det egna företaget utan även relationer till partners, media och inte att förglömma, kunderna och nästa generations chefer/ledare. Framförallt den högste chefen, men inte bara hon/han. Alla nivåer i en pyramid påverkar varandra.  Skandalerna i arbetslivet avlöser varandra. Det har de i och för sig alltid gjort. De senaste åren har vi sett, inom såväl privat som offentlig sektor, hur det myglas med pengar och i affärer. Det kan vara underliga fakturor för vägbyggen, eller starka män inom den kommunala sektorn som halkar omkring i träskmarkerna och anlitar brorsan, e...

Då och då, särskilt när det är riktigt intensivt och du har mycket att göra, är det värdefullt att reflektera.  När vi reflekterar och skriver eller skissar fritt det vi reflekterar över, får vi ur oss allt det som snurrar omkring i huvudet. Allt det som vi mer eller mindre medvetet går och tänker på tar form och vi kan betrakta det utifrån. Vi får perspektiv på hur stort eller litet utrymme olika saker tar. Vi tömmer huvudet och åtminstone för mig är det otroligt skönt. Reflektion skänker mig ro. Ett verktyg värdigt verktygslådan Men, vi som vill få gjort det vi behöver ha gjort med så liten ansträngning som möjligt, ser reflektion som något mer än en terapeutisk, avstressande övning.  Reflektionen kan vara ett sätt att ta kvantsprång ditåt vi strävar, med vår verksamhet, vår karriär eller vårt projekt. För det behöver reflektionen knorr. Det är nämligen i knorren reflektionen tar skruv. Ta tanken vidare För att vara konkret: när du reflekterar fritt, närhelst du kommer på något at...

Efter att ha föreläst och haft möten med olika företag i USA, ett antal gånger, (nu senast i New York och Boston) slås jag främst av hur lika vi är när det gäller diskussioner kring ledarskap, organisationsutveckling och jämställdhetsfrågor. Det är delvis naturligt eftersom vi i Sverige (skandinavien) är uppfödda på amerikansk managementlitteratur och vi lyssnar gärna på diverse amerikanska gurus inom området.  Vi kan naturligtvis ta till oss den otroligt positiva attityden, ”allt går”, som USA står för även i svåra ekonomiska tider. Och vi behöver det, inte minst nu när mörkret börjar falla och vintern är på gång. Däremot är det tveksamt om deras enorma tro på individen utifrån, ”ensam är stark”-begreppet, fungerar. Det är ju och har alltid varit en lögn. Det finns några exempel på den ”ensamma starke mannen” som har lyckats, där som här, men inte är de i majoritet. Faktum kvarstår, det är i teamet, gruppen, i samspelet, som vi kan nå fram och skapa nya företag. Kreativitet sitter ...

Jag är ofta ute och talar på seminarier om sexismen och dess följdverkningar i arbetslivet. Kommentarer ute bland åhörare kan vara: Tja lite sexistiska är vi väl alla. Lite så där till vardags. På ett seminarium som jag deltog i definierade jag ordet ”sexist” som en man som tycker sig vara mer värd som människa, vara bättre och ha mer rätt till makt och högre lön än kvinnor. Många män, men även kvinnor, log igenkännande. Det är tur, sa jag att jag inte är rasist också, vände mig om och tryckte fram nästa powerpointbild. En kvinna i församlingen räckte upp handen och ställde mig frågan:Vad ser du för skillnad på en sexist och en rasist? Ja, du! En sexist är ju någon, en man i det här fallet, jag, som tycker att jag är bättre än kvinnor eftersom jag är man och en rasist det är ju någon som tycker att han eller hon är bättre än en annan människa på grund av hudfärg eller liknande, det är ju en enorm skillnad… tror jag, liksom, typ, i princip… Och där tog luften slut. Vad var det för sk...

Nu när semestern är över och deckarböckerna är utlästa kan det kanske passa med något matnyttigt? Lotta Snickare (som tillsammans med Liza Marklund skrev boken ”Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”, 2005) är forskare på KTH i Stockholm och blev klar med sin avhandling i maj. Den heter ”Makt utan magi”, och är en synnerligen intressant läsning. Faktiskt lika spännande som mord i Fjällbacka eller på Sandhamn. Snickare har valt att betrakta chefskap som ett yrke och hon har tittat på chefers yrkeskunnande, utifrån den aspekten. Hon gör även en genomgång av tidigare forskning som bl.a. visar att det inom, ledarskapsforskningen, inte finns någon gemensam uppfattning om vad begreppet ledarskap innebär. Hon frågar sig bl.a.; Vad gör chefen? Vad bör hon/han utvecklas i? Och går igenom begrepp som ”tyst kunskap” dvs. kunnande som är undermedvetet och inte går att kommunicera. Intressant är, när Snickare tittar på forskning de senaste 50 åren och konstaterar at...