Bor i Bryssel nu ett tag och sitter och funderar. En gång lekte barn i skog. Byggde kojor. Men bygga koja blev omodernt, skog likaså. Vi högg ner, städade upp och gjorde fina lekplatser. Men nu kommer rapporter som påstår att när barn får vara med i planering av nya bostadsområden då vill barnen ha… just det, skog. Dom vill bygga kojor. Trots allt vi uppfunnit och i vår stora generositet och omtanke, köpt och ordnat. Ty vi värnar om våra barn. Nu har vi leklanden, dataspelen, iPadsen, mobilerna, fredagsmyset framför fyrkanten, chipsen, ja ni vet. Allt i den omedelbara behovstillfredställelsens namn. Nu, nu, nu. Varför vänta? Och så vill dom ha skog, kidsen. Är det tacken?
Samhället (vi alla alltså) utvecklas (?) och vill annat än skog. Det har pågått ett tag nu. Samhället vill ha konsumtion. Köpa, köpa, alltså finns jag. Egentligen startade det i smyg redan med makarna Myrdal (googla ni 80-90 talister, på Gunnar och Alva), dom var ju med och påbörjade färden mot framtiden, det var j...