Blogginlägg

Hur ser din perfekta vecka ut? Troligen är den inte fem dagar på en solig strand i ett varmt land, även om det kanske är den första bilden som dyker upp när man ställs en sådan fråga. Nej, också en sådan tillvaro tröttnar man på efter ett tag. Vad jag menar är den perfekta arbetsveckan.  Jag gissar att den innehåller en del arbete i avskildhet och en del arbete i möte med andra, en skopa högt tempo och ett rågat mått reflektion.  Man kan se det som ett pussel att få ihop, men jag tycker också om den metafor min gode affärsvän med konstnärligt förflutet använde när vi åt lunch häromdagen. Han beskrev veckan och det vi gör i den som en komposition. Genom att plocka ihop olika komponenter i noggrant avvägda proportioner, får veckan balans, som ett väl komponerat fotografi, musikstycke eller målning. Var en vardags-visionär Skapa din egen veckonorm, det vill säga, designa din ideala vecka och sträva efter att uppfylla den. Det är klart att vi kan låta veckorna bli som de blir och parera...

Det är med viss undran och oro jag läser Sverigestudien som nu kommit för 4:e året i rad. Studien är ett initiativ från Preera, Skandia, och Volvo IT. Dessa företag säger sig vilja ”bidra till en ökad förståelse för samhällets utmaningar genom att tillföra kunskap om svenskarnas värderingar”.  Många intressanta fakta, men jag fastnar för två som jag tycker är mycket värda att notera, kundtillfredställelse och ärlighet. 46 punkter som är viktigare än kunden   Inom såväl privat som offentlig sektor rankas de ”anställdas hälsa” som det viktigaste på en arbetsplats och på andra plats kommer, inom det offentliga ”erkännande av arbetstagarens prestation” och, inom det privata ”humor och glädje”. Ja det är ju viktiga områden, ingen tvekan om det. Det oroande är att ”kundtillfredställelse” kommer först på 47:e plats. Det innebär att vi svenskar har 46 punkter som är viktigare än kunden och det betyder, enligt mig, att vi har glömt vem som betalar våra löner.  Nej, det är inte ”företaget”, n...

Vad hände med framtiden tänker man sig när man nu levt klart det som var framtiden för 4 månader sen. Praktikperioden närmar sig sitt slut och kontorsstolen som snart är söndersutten av allt det frenetiska kontorssittandet kämpar för att hålla sig vertikal. Ett hundratal skålar med nudlar och/eller ris senare så är det ända jag tänker på, vad har jag gjort under denna tid? Fråga familj, vänner eller ex om mitt minne så får ni höra att jag har inget minne för saker som jag upplevt, det har förlorat mot detaljer och fakta om världspolitik och veckans nutidsfrågor. Har alltid varit så och kommer nog vara så ett bra tag till. Ska göra mitt bästa att sammanfatta de senaste veckorna. Kineserna har dålig smak Vi börjar med jobbet. Det har varit mycket skrivande som sagt. Inte bara nulägesanalysen utan även min interna sammanfattning om hur jag tycker vi ska äntra den kinesiska marknaden. Jag själv föredrar en bombmatta där man bombarderar de platser där de mest intressanta segmenten håller...

Lönegapet mellan kvinnor och män är ett årligen återkommande diskussionsämne. Inom vissa kretsar alltså. Låt oss inte lura oss själva nu och tro att det på allvar är ett område som fackföreningar och arbetsgivare är intresserad av på riktigt. Det är de inte, men frågan brukar dammas av ibland, en gång om året, och då sägs det: Detta måste vi göra någonting åt. Och tiden den går. 1947 infördes ”lika lön för lika tjänst” för statligt anställda, på papperet alltså, och 1960 slog ”arbetsmarknadens parter” dåvarande SAF och LO fast att ”slopa kvinnolönerna” och kvinnor ansågs nu kunna utföra ett arbete nog så gott som en riktig karl. Och 1994 blev löneskillnader beroende på kön är förbjudet, enlig lag. Inget intresse? Jamen, dettta har ju debatterats i många år? Absolut, men om intresset fanns på riktigt, så skulle löneorättvisor har fixats till för många år sedan. Vill ni veta sanningen? För oss män är detta i grunden en icke fråga. Lika lön för lika arbete? Är det inte självklart? Men ...

Jag måste erkänna att jag har varit välldigt dålig på att skriva det sista. Men anledningen som jag skyller på är ju trots allt att det har varit långhelg med valborgsfirande och allt vad det innebär. Detta resulterar såklart i att man knappt hinner blinka så är det fredag igen och känslan utav att någon har stulit en vecka i kallendern känns påtaglig.  Sedan så känner jag mig även lite stressad utav att datumet för inlämning av nulägesanalysen närmar sig och svårigheterna med att knåpa ihop något som man rakryggat kan lämna in för bedömning var större än vad jag ifrån början trodde. Men fördelen är att jag vanligtvis jobbar bäst under press så jag hoppas att detta blir fallet även vid denna inlämning.  Men nu är det tre veckor kvar i Malaysia på dagen och det känns egentligen helt otroligt hur snabbt tre månader passerar. Men i ärlighetens namn ska jag säga att även om tiden här nere har varit underbar och lärorik på alla sätt så kommer man aldrig ifrån känslan utav saknad för pers...

Alla säger samma sak. Trycket är större än någonsin. –Det känns som jag går till jobbet och när det har gått 8h så vet jag inte vad jag har gjort. Jag har sprungit mellan några möten och däremellan har jag släckt ett antal bränder säger en god vän som är chef i ett stort elbolag. En annan(arbetar i en större kommun), säger: –Mina dagar går åt, förutom dåligt förberedda möten, till att kontrollera att mina anställda har fört in alla siffror i alla våra system. En tredje (arbetar i en av större serviceorganisationerna) , säger: -Jag har älskat att vara ledare och få utveckla människor. Idag kontrollerar jag människor, jag läser Excelark och får hela tiden höra uppifrån att det är kris. Trots att vi gjorde det bästa resultatet någonsin förra året. Det finns alltid ett system, eller avdelning, som har kris. Ingen ser till helhet eller människor längre. Vad händer när vi hela tiden blir avbrutna? Kommer du ihåg när vi hade arbetsDAGAR? Nu känns det som vi bara har en MASSA olika arbetsmo...

Jag har fått höra i kommentarer på bloggen bland annat att jag har varit dålig på att berätta för er om vad som egentligen försigår under de timmarna på dygnet som jag vistas på kontoret så jag tänkte att jag skulle ge er en beskrivning utav hur en vanlig dag ser ut på Softtouch inköps- och försäljningskontor i Malaysia. Ungefär nio varje morgon ringer klockan för att jag stapplandes ska ta mig ur sängen och få i mig lite frukost innan det är dags att utföra min rituella morgongymnastik på det lokala gymmet. Där efter brukar jag trilla in på kontoret vid strax efter tolv och då har man alltid lite tid att ta sig för diverse saker som måste ordnas i ens kaotiska privatliv innan jag sticker med grabbarna på marknad och inköp som jobbar lokala tider här nere på lunch. Crunch time Jag är tillbaka på kontoret igen vid två vilket motsvarar åtta på morgonen i Sverige och då är det crunch time. Det jag egentligen gör då är att ringa upp svenska kunder och kontakter  för att  följa upp en vå...