Blogginlägg

Några nyårslöften i år? Nya löften eller inte, så är det lätt att snabbt falla tillbaka, återgå till gamla vanor, alla vardagliga krav, och andra människors förväntningar. Har du vad som krävs för att kunna besluta dig för vad du ska åstadkomma under nästa år? Jag hör ofta människor omkring mig säga, att i år ska det bli förändringar oavsett om det handlar om att ta tag i sin egen hälsa och välmående, sin karriär, egen utveckling eller helt enkelt bli mer framgångsrika på det de redan gör. Men vad händer sedan? Oftast ingenting eller väldigt lite och så är de tillbaka till samma ”gamla” vardag med allt vad det innebär. Men så finns det individer som verkligen går ”all in” och förändrar sig eller situationen. Oavsett om förändringen var lätt att genomföra eller krävde lite mer kraft och energi, säger de som har tagit steget ofta: Varför väntade jag så länge med att göra detta? För det första, gör vi samma saker gång på gång till stor del pga rädsla, men förväntar oss ändå nya och and...

Finns det någon som är det? Nej, eller jo, kanske om man är nykär och hoppar på rosa moln. Då kan personen i fråga man är kär i verka perfekt. Men då är man kanske inte riktigt vid sina sinnes fulla bruk, och jag tror inte man kan hållas ansvarig för sina handlingar då. För ett tag sedan så myntade jag ”Kärleken är inte blind, den är efterbliven”. Jag är rätt nöjd med det uttrycket själv, om man nu får vara nöjd med sig själv. Vissa tycker inte det. Jag är inte en person som någonsin utger mig för att vara perfekt. Snarare tvärt om. Jag vet att jag är rätt bra på en del saker, och att jag är totalt värdelös på andra. Precis som de allra flesta av oss. Ibland blir det fel, ibland blir det rätt. Målet är väl att sakta men säkert bli den bästa versionen av sig själv. Inte ens det kommer vara perfekt.  Jag märker den senaste tiden att fler människor tycker sig kunna ha åsikter om mig som person. Det kanske inte är så konstigt egentligen, jag har ju fått träffa så otroligt många fantasti...

Jag har ju fått möjligheten att berätta om min resa och mina tankar via föreläsningar. Just nu sitter jag på tåget hem ifrån Stockholm och föreläsningen på IHM. Så himla kul. Och skrämmande, men jag gjorde det. En sak jag märker är, att ju mer jag pratar och tänker på mina upplevelser, desto mer lär jag mig om mig själv, och vad jag vill och varför. När man ska fundera på vad som gjort att jag gör det jag gör, blir det helt plötsligt en ny verklighet. Alltså, ja verkligheten har ju funnits innan, men den blir tydligare. Varför gör jag det jag gör? Har jag alltid vetat vad jag vill göra? För några månader sedan hade jag inte vetat riktigt vad jag skulle svarat. Kanske för att det är kul. Inte ett särskilt utvecklande svar. Typ samma som att svara ja på frågan om gräset är grönt på sommaren. Idag efter mängder av timmars tänkande så kan jag utveckla det hela lite mer. Lite. Mer. Jag gör det jag gör, för att jag gillar att driva, förändra och utveckla. Jag gör det jag gör för att jag ä...

Per Holknekt ledsagade mina steg till IHM för första gången. Gick dit i maskopi med en kille som kallades Paddy, vars övertygelse var att skolan var Sveriges Haaarvaaaaard. Av intervjun minns jag ingenting, mer än att nervositeten aldrig släppte på tåget hem. – Ta en penna, hörde jag på vägen ut. Jag fyllde hela handen. Väggarna, i dåvarande Slagthusets lokaler i Malmö pryddes av tidigare årgångar med hockeyfrisyrer, tuperat hår och axelvaddar. Som vimmelbilder tagna på en maskerad för dåvarande näringslivstoppar. Vi, åskådarna, studenterna, var framtidens plockepinn där huvuddelen av spelpjäserna hade siktet inställt på en enda sak, att pryda nästa vägg med förlåtande klädsel. Vi var till en stor del spillror, eller mänskliga kvarlevor ifrån IT-kraschens närvaro. I klassrummet hölls därför ett naivt och optimistiskt förhållningssätt taget ifrån bubblans barnsliga företagskulturer, livet är fullt av möjligheter, Stig-Helmer! Visst är det så. Vi listade internet som en möjlighet, i a...

It is early morning and I’m on the bus, the Volvo bus, traveling through a barren winter landscape. Passing the Älvsborgs Bridge looking out over the quiet harbor of Gothenburg, call me cheesy but it’s damn beautiful. This is actually one of my favorite moments of the day. I wish the bus could stop, just for a minute, so that I can finish my take away coffee facing this beautiful view. Amanda Bergman singing Vintersaga on the radio enhances the feeling..The feeling of Sweden.  She sings about the melancholy “ det stora vemodet”. I don’t know how to interpret that since I think it has a negative touch and the feeling I’m having is calm and warm, I’m feeling home.   I’m truly impressed by the level that Volvo Cars is taking TV-commercial. It’s more thought through than most understand. Volvo honors what is Swedish by including famous swedes who’s taking a stand, making a statement. The first ones, Zlatan and Robyn, representing Sweden globally.  Jason Diakité (Timbuktu), Emma Green, ...

Hej, jag hade inte tänkt att skriva något om Volvos nya reklamfilm men inatt så fick jag länken till filmen i ett mail från en gammal kompis från Olofström, helt utan kommentar. Om Volvo är stort I Göteborg så är det ingenting mot hur stor betydelse de har,  som största arbetsgivare, i Olofström. Så jag tittar på reklamfilmen, med den dolda uppmaningen, gör ditt jobb, recensera filmen, för det här är viktigt! Mitt första intryck av del 3 i ”Made by Sweden” kampanjen (kanske borde man säga del 4 för kampanjen med Swedish House Mafia var ju iaf ett embryo till det vi nu ser) är att det återigen är mästerligt producerat och vackert, dessutom har låten ”Vintersaga” fått sig en rejäl touch av 2015, jag blir nyfiken och tittar igen. I mitt första blogginlägg om Volvofilmen med Zlatan så hyllade jag kreatörerna för avslutningen ”Made by Sweden” som för mig blev oerhört gränsöverskridande i frågan om vad eller vem som är svensk. Den andra filmen med Robyn, som jag inte fångades av på samma...

Jag sitter på Stockholmskontoret och läser ditten och datten, på arbetstid alltså, för att uppdatera mig om vad ni har för er därute i livet. I Universums karriärbarometer för 2014* läser jag att ni, människor, vill (ha):  Balans mellan yrkesliv och privatliv.  Bli utmanade intellektuellt eller genom konkurrenspräglad miljö. (Konkurrens på arbetsplatsen är bra för då finns det en vinnare. Obs ironi.) Vara trygga och säkra i sitt arbete. (Då är kanske inte konkurrens på arbetsplatsen så bra? Obs inte ironi.) Och lite annat vill ni också ha för att trivas, men den s.k. livspusselfrågan kommer som nr 1. Så livspusslet måste lösas! En kamrat inom ”Wallenbergsfären” brukar säga att det där med 6 timmars arbetsdag, det är ju redan ett faktum, så varför håller politikerna (läs Miljöpartiet, Vänsterpartiet)på och tjatar om det där? Livspusslet, säger jag, livspusslet. Jag har väl i och för sig hållit med honom när det gäller vad människor gör på dagarna, men ändå tyckt att han överdrivit nå...